En natt många år senare
Det var så många år sedan att man inte minns hur det var att lägga ner sina tankar på svart och vitt. Uttrycka sina innersta tankar, skrev dagbok men den fick färre och färre inlägg för var månad man åldrades med. Ska det vara dags igen?
Hamnade på KTH, träffar vänner för livet och lever livet på kärlek från vänner, fest och skoj. Men den där tanken kommer alltid fram efter ett tag, skulle jag inte känt mig mer komplett om jag hade rest, gjort det jag alltid levt för och drömt efter, hjälpa till i alla världens hörn. Har dock många drömmar, dagdrömmer mig bort från denna värld var dag, när jag sitter på bussen, tar en promenad, sitter i föreläsningssalen och antecknar drastiskt.
Det är något med kvällar, speciellt en kväll som denna, då man sitter och har precis tittat på bilder från vänners äventyr, då man tänker "skulle inte jag ha gjort...". Jag är ung, men jag blir äldre.. varje dag, och min vardag ser likadan ut som alltid. Jag måste komma fram någonstans.
Läser igenom mina yngre dagars inlägg, en glad nybliven 18 åring som saknade fotbollen. Snart blir jag en nybliven 23 åring som saknar fotbollen något fruktansvärt. Tar alla tillfällen jag får till att resa tillbaka i tiden och smaka på euforin att stå och heja på en fotbollsmatch/hockeymatch vilken sport som helst egentligen!
Fast nu gymmar jag, jag gymmar mest för mig själv, lite för att göra mamma gla'. Jag hoppas på att gymmet lönar sig, vill kunna orka mer.
Jag vill göra mycket.
Och jag ska göra mycket!
Vill bara att det ska börja snart..
Livet är bra, det är kul! Njuter av var dag och är lycklig av att ha underbara människor omkring. Alltid veta att man är älskad. Det är fint. Har egentligen inget att klaga över, mitt liv är bra! Men jag drömmer, jag drömmer om att få uppleva världen, uppleva mig själv!
Sist jag upplevde mig själv var först 2007 och sedan 2009, då jag reste till ett litet område kallat Taizé. Detta magiska område är helt fantastiskt. Det finns en plats i världen där jag vet att här och nu står jag och bara jag och här står jag med fötterna på jorden och vet precis vart jag ska. Kallar mig själv troende men efter att jag är på denna plats så vet jag säkert vad jag tror på och varför. Jag måste tillbaka dit, snarast möjligt.
Jag drömmer om att få resa,
jag drömmer om att få resa till Brasilien, Rio se Jesus-statyn,
Grand Canyon, se stora klippor, bestiga berg, vandra i djungeln och bada i turkost vatten. Bada i korallrev och se färger jag annars bara sett på bilder.
En natt många år senare sitter jag här och skriver ner tankar, tankarna smyger sig fram och vill komma ut, och det får de göra, snart!
Hamnade på KTH, träffar vänner för livet och lever livet på kärlek från vänner, fest och skoj. Men den där tanken kommer alltid fram efter ett tag, skulle jag inte känt mig mer komplett om jag hade rest, gjort det jag alltid levt för och drömt efter, hjälpa till i alla världens hörn. Har dock många drömmar, dagdrömmer mig bort från denna värld var dag, när jag sitter på bussen, tar en promenad, sitter i föreläsningssalen och antecknar drastiskt.
Det är något med kvällar, speciellt en kväll som denna, då man sitter och har precis tittat på bilder från vänners äventyr, då man tänker "skulle inte jag ha gjort...". Jag är ung, men jag blir äldre.. varje dag, och min vardag ser likadan ut som alltid. Jag måste komma fram någonstans.
Läser igenom mina yngre dagars inlägg, en glad nybliven 18 åring som saknade fotbollen. Snart blir jag en nybliven 23 åring som saknar fotbollen något fruktansvärt. Tar alla tillfällen jag får till att resa tillbaka i tiden och smaka på euforin att stå och heja på en fotbollsmatch/hockeymatch vilken sport som helst egentligen!
Fast nu gymmar jag, jag gymmar mest för mig själv, lite för att göra mamma gla'. Jag hoppas på att gymmet lönar sig, vill kunna orka mer.
Jag vill göra mycket.
Och jag ska göra mycket!
Vill bara att det ska börja snart..
Livet är bra, det är kul! Njuter av var dag och är lycklig av att ha underbara människor omkring. Alltid veta att man är älskad. Det är fint. Har egentligen inget att klaga över, mitt liv är bra! Men jag drömmer, jag drömmer om att få uppleva världen, uppleva mig själv!
Sist jag upplevde mig själv var först 2007 och sedan 2009, då jag reste till ett litet område kallat Taizé. Detta magiska område är helt fantastiskt. Det finns en plats i världen där jag vet att här och nu står jag och bara jag och här står jag med fötterna på jorden och vet precis vart jag ska. Kallar mig själv troende men efter att jag är på denna plats så vet jag säkert vad jag tror på och varför. Jag måste tillbaka dit, snarast möjligt.
Jag drömmer om att få resa,
jag drömmer om att få resa till Brasilien, Rio se Jesus-statyn,
Grand Canyon, se stora klippor, bestiga berg, vandra i djungeln och bada i turkost vatten. Bada i korallrev och se färger jag annars bara sett på bilder.
En natt många år senare sitter jag här och skriver ner tankar, tankarna smyger sig fram och vill komma ut, och det får de göra, snart!
Kommentarer
Trackback
